"Omg she's alive!"

Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag håller på att falla också - in i dåtiden, det som varit, det som bleknar och glöms bort.

Känner att jag ligger så extremt efter. Ligger efter som inte jobbat lika länge som alla andra. Ligger efter som inte varit ute på långa resor med någon kompis. Ligger efter som inte börjat plugga. Ligger efter som inte har körkort, inte flyttat hemifrån, inte har partner. Och vad jag än gör, så kommer jag aldrig kunna ta igen det där försprånget alla andra fått medan jag stått still och trampat vatten för att inte sjunka djupare. Och det gör mig galen. Det går runt, runt, runt i huvudet på mig. Dag som natt.

Efterbliven.

Ful.

Meningslös.

Tråkig. Dum. Självcentrerad. Överflödig. Idiot.

Allt är som en jävla kamp för att få luft och jag vet inte ens om jag fortfarande vill ha den. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hi, hello, how are you?This blog has certainly seen it's better days. To be honest I'm mostly here because I was curious to see if I remembered the login details. Spoiler - I did.   But these last few weeks, something has been nagging me, my fing...

Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är.  ...

...but I think I love time the most when I'm with you. Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur ku...

Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här. Att jag borde skriva något här. Att jag borde skriva. Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne.   Ibland får ...