Senaste inläggen
☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃
De första sakerna jag tänkte på när jag vaknade idag:
❄ "Vänta va är kl 10.25??" Jag hade fan fått sova 10 timmar på jagvetintehurlänge och efter att endast sovit max 5 timmar per natt de senaste veckorna var det ofantligt skönt.
❄ "DECEMBER FIRST I’M IN A FOREIGN STATE I’M RUNNING LATE I’M ALL ALONE WISHING I WAS HOME WITH YOU BABY!!!"
❄ "Fuck... Fysiken väntar."
☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃☃
Om jag upptäckt spegeleffekter... kanske.
Har denna helg först sett Catching Fire med Siri och Linnéa. Så underbart grymt bra. Tvingade dem att sitta kvar hela eftertexten med mig för att visa vår uppskattning because that's how I roll. Arenan var verkligen super, precis som jag föreställt mig den. Och säga vad man vill men Josh Hutcherson är perfekt som Peeta.
I lördags vaknade jag kl 7 efter 5 timmars sömn, gick upp och gjorde frivilligt ett matteprov. Det gick dåligt. Sedan åkte jag till helt fel sida om stan och träffade J, A och L för att gå på G's scoutjulmarknad. Vi hade inte sagt att vi skulle komma så han blev väldigt glad när han såg oss haha aw. Sen så skyndade jag mig hem så mycket som det gick och städade mitt rum samt räknade lite fysik. Sen hade vi gäster och ja. Jag vet inte. Det slutade med att jag och deras jämnåriga son låg på min säng och kollade på film och tvingade våra småsykon att sitta på golvet. Min säng är tydligen liten pfft vad menar dem, den är ju inte alls från ikeas barnavdelning nej nej.
Idag SOV JAG SOM SAGT 10 TIMMAR lml. Och så har jag räknat fysik. Och adventspyntat. Och ätit den första äckelgoda chokladbiten i chokladkalendern. Och sett julkalendern och ätit lussebulle och druckit julmust. Och varit hemma hos Svampbob nu på kvällen och skrivit ett väldigt frustrerat brev och sjungit. Japp. Det var min helg.
På tisdag har jag fysikprov och bryter ihop pga fattar nada. Det är så jävla logiskt att det blir ologiskt och hjärnan kortsluts. Hemskt. Och vecka 50 kommer de fruktade kursproven i matte 1c och jag är så jävla rädd. Helvete. Och som grädden på moset har jag franskaredovisning också. Bajskorv.
Tror inte jag har kommit rätt alltså. Fuck att allt i vårt samhälle handlar om hur smarta vi är som tonåringar.
BABY-JOHN AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA ♥♥♥♥♥
Ibland spenderar man 20 sekunder på att göra en bild, lägger upp den på tumblr och inser sedan att man inte är riktigt lika ensam som man trodde...
Men men, livet rullar på. Har så mycket att göra i skolan att jag inte gör någonting. Imorgon slutar jag mellan 17.30-18.00 för att jag har prov weyey, för att sedan ha prov på torsdag. Och sen fuckingdampsepefysikprov på tisdag. Förstår inget som sägs under fysik- och mattelektionerna och idag gick det så långt att jag fick en panikattack på matten och satt där och hyperventilerade. Lyckades dock hålla det diskret så tror ingen märkte det... lyckades i alla fall samla mig nog för att kunna återfå luftintaget och hindra gråten från att tränga upp i ögonen. Jag har kursprov, som avgör mitt slutbetyg i matte 1, om två veckor och jag kan verkligen ingenting. Jag mår så dåligt över detta, klarar jag inte matte 1 hur ska jag då klara matte 2 liksom??? Så nej, mitt liv är inte direkt på topp just nu...
Idag fyllde pappa dock år så har fått äta god middag och tårta, så det var ju trevligt. Sen så har jag även.... KÖPT BILJETT TILL PIERCE THE VEIL OCH BRING ME THE HORIZON NÄSTA TORSDAG!! Hittade aldrig någon att gå med så ska gå med en person från tumblr som jag aldrig träffat innan, detta kan bli intressant hoho. Sen så köpte jag ävEN BILJETT TILL YOU ME AT FUCKING SIX I MARS WIIIIIIE! Så om någon bara vill gå på Twenty One Pilots med mig nu så blir nog allt helt ok ett tag framöver. Kanske. Förhoppningsvis.
Nu ska jag läsa SO-häften tills jag somnar. Livet suger frånsett konserter, härrå.
Kommer på mig själv med att undvika min blogg medvetet. Istället för att skriva av mig i ett inlägg skriver jag av mig i andras kommentarsfält, i chattar med okänt folk eller på min tumblr. För i och med alla inlägg jag har skrivit här de senaste 3.5 åren så har jag hunnit med att skriva en hel del negativa och då inte minst på senare tid. Så jag vet inte, jag tror att jag ser bloggen som en sista plattform för utagerande i och med att den faktiskt kan kopplas till de negativa känslor jag har. Jag vet inte ens om det jag vill säga kommer fram men ja. Förlåt.
Känner mig ganska väldigt tom. Ligger i min säng och ser ut på mitt klädfyllda golv. Vet att jag måste städa. Vet att jag måste plugga. Vet att jag måste socialisera mig. Vet att jag måste göra ditt och datt. Och missförstå mig inte, jag VILL ha ett fint rum, jag vill lära mig saker, jag vill skratta med roliga personer. Jag klarar bara inte av det.
Så istället ligger jag här under min ljusslinga med Twenty One Pilots cover av Can't Help Falling In Love With You i öronen och en stor klump i magen. Varför vill inte mitt liv se ut som jag vill att det ska se ut? Funderar över hur jag trodde det skulle bli när jag började gymnasiet; trodde jag att allt magiskt nog skulle lösa sig? Trodde jag att alla gamla vänner skulle stanna kvar och trodde jag att jag skulle få massa nya direkt? Trodde jag att jag skulle förstå något? Jag vet inte. Hela detta år är som i ett stort blurr, minns småsaker hit och småsaker dit men minns aldrig hur jag mått. Var jag glad, var jag ledsen. Var jag förvirrad eller helt säker. Vill mest spola tillbaka tiden och återuppleva sista tiden i grundskolan. Nej den var inte underbar, långt ifrån, men jag visste vart folk stod och jag visste vart jag hade mig själv. Sådant som jag inte längre har någon aning om. Vet inte vem jag själv är längre då jag inte längre är samma person. Jag är inte "bäst i klassen", jag är inte bandfreaket, jag är inte spyis, jag är inte sickan, jag är inte... jag vet inte. Jag vet inte vem jag är.
Så parallellt med att jag tycker att skolan är skitjobbig, parallellt med att jag blir så stressad att jag stänger ned mig och inte gör ett skit, ska jag alltså också lyckas lista ut vem jag är och vem jag vill bli? Vad jag vill göra med mig själv och mitt liv. Jag orkar inte. Jag klarar inte mer. Jag vill bara ligga hemma i min säng och sluta existera. Orkar inte engagera mig i skolarbetet för jag förstår inte, har noll motivation till att öppna böckerna och känner bara pressen och dömandet från alla håll. Orkar inte kontakta folk för vad fan ska de med mig till och när jag väl kontaktar dem så är det ett stelt "hej" och sedan en snabb liten konversation och hejdå.
Tittar på min fina vägg. "Growing up won't bring us down" i John O'Callaghans fina handstil är närmast och jo John, growing up did bring me down. Bland alla bilder på mina nio favoritgossar tittar sedan citatet "Love yourself so no one has to" i Alex Gaskarths handstil tillbaka på mig. Too bad att jag inte älskar mig själv då eftersom att jag suger. Och högst upp sitter "Take a breath and let the rest come easy". Tre av de fem citat som brukar få mig lugn igen. Men hur många djupa andetag jag än tar så känns det fortfarande som om jag kväver mig själv, som om jag bara fortsätter sjunka djupare under ytan och det känns så hemskt. Jag är helt vilsen, på både insidan och utsidan och allt är i en total röra.
Jag vet verkligen inte vad jag vill säga med detta inlägg. Jag vet varken ut eller in vad gällande något längre. Skulle ge vad som helst för att spola tillbaka livet lite och få ha det tryggt igen. Få vara liten och krypa upp i knät på mamma, ha någon som jag visste skulle skydda mig från allt hemskt därute i världen. Men nu känner jag att det ju faktiskt är JAG som är det där hemska. Och hur i helvete skyddar man sig från sig själv? Juste, det går inte.
Jag vet hur cliché det låter men The Maine är verkligen anledningen till att jag fortfarande är på fötter, om än knappt. Men de är verkligen tack vare dem. Så här har ni det första The Maine klippet jag lade upp här en gång i tiden. Tack mina finafinafina pöjkar för att ni finns.♥
- John Cornelius O'Callaghan V
Favoritbilden att ha i mobilskalet innehåller detta citat. Folk tror jag är dum i huvudet när de läser det men jag tycker det är bra. Relaterbart. Fint. Och så gömmer sig en bild på mannen bakom citatet, bakom citatet hoho.
Dagen kan beskrivas med två ord: förlamande söndagsångest. Har inte gjort ett skit, borde pluggat men så fort jag plockat fram böckerna blev klumpen i magen ytterligare större och jag gick och lade mig igen. Detta skedde tre gånger innan jag gav upp. Försöker tänka positivt men allt känns bara så mörk och deprimerande. Hopplöst.
Känner att jag borde ha bloggat igår natt, när livet nästintill var på topp kändes det som. För i all sin enkelthet måste jag säga att detta nog har varit den bästa helgen jag haft denna höst. Fredag eftermiddag och kväll samt hela lördagen kändes det faktiskt som om allt var helt ok. Var faktiskt genuint glad.
I fredags så sprang jag runt i skolan med J, A och L och stojja efter att vi slutat. Och sen stod vi på medis och pratade i 40 minuter. Var väl alla glada för helg... Pratade en massa med Loppan i telefon på den långa ensama vägen hem. Kom hem, drack vatten, skrek med till två TOP-låtar och vände sedan ut genom dörren igen och rörde mig mot Svampbob.
Spenderade nästan sju timmar hemma hos Svampbob i fredags. Vi gjorde inget speciellt tror jag men det var bra ändå. För det kändes som "de gamla goa tiderna" när vi gick i samma plugg och var överlägsna alla andra och hatade folk tillsammans. FB-chattade med Fredrik vilket ingav ännu mer nostalgikänsla. Pratade lite smått med andra från gamla klassen också för att diskutera en grej. Och i all sin enkelhet gjorde det mig glad, så den kalla mörka vägen hem i höstnatten var lättare än vanligt.
Och igår så träffade jag... Svampbob. Vi satte oss åter en gång på hennes extremt lilla cykel (seriöst, köp en ny eller höj sadeln) och trampade iväg. Åkte förbi Herman och som de losers vi är så både messade, ringde, fb-ade vi honom innan vi knacka på dörren och ingen öppnade. Trots att vi skulle träffats... Så vi gav upp och rullade mot Loppan istället där vi träffade Eric och bakade Chocolate Chip Cookies och pratade och åt och tillslut spelade nåt spel. "Med andra ord". Det var kul för det var kaos.
Stressade Svampbob: En stad i Sverige!! Skällsord för kvinnans könsorgan, med ett J i!!
Jag och Loppan: *bankar med knytnävarna i bordet för att vi vet*
Stressade Eric: JÖNKÖPING!!!
Jag, Loppan, alla: *skrattade ganska mycket*
Efter ett antal timmar var det sedan dags att trampa hem igen, livsfarligt i alla branta isglansiga backar i mörkret. Utan lyse på cykeln, utan hjälmar på huvudet och en OSTABIL SVAMPBOB PÅ PAKETHÅLLAREN. Kom hem till kommentaren "vad skönt att du för en gångs skull kommer hem med ett leende på läpparna och utan kommentaren att allting suger!". Kvällen spenderade jag sedan med att se Forest Gump med mor och bror och sedan The Breakfast Club själv och lyssnades på The Maine tills jag somnade. Så jag mådde riktigt riktigt bra där i nästan 36 timmar. För första gången på länge. Det var fint och jag hoppas det blir några sådana stunder, timmar, dagar snart igen. Vissa personer är verkligen bra.♥
Tog mig friheten att stanna hemma från skolan igår. Mådde jättebra.
Vägrade att gå till skolan idag. Mår superpiss.
Känner verkligen för att ge upp, känner mig värdelös i så många avseenden. Men vill samtidigt inte ge upp. Vill ha en framtid. Vill skratta med folk runtomkring mig. Vill känna mig bra och vill känna mig duktig. Men klarar inte av det.
Vill plugga och lära mig saker, vet bara inte vad och framför allt inte vart. Har säkert tagit mig vatten över huvudet, naturnatur pfft. På skolan med högst intag i sthlm pfft genidrag huh? NEJ för jag suger.
Svenska skolsystemet suger dock mer. Skälet till att jag mår så dåligt är ju faktiskt betygstressen och pressen från skola och politiker. Du måste vara si och så bra, du måste kunna ditt och datt och om det går dåligt för dig gömmer vi dig från de statistiska undersökningarna och låtsas att du inte finns. En liten bokstav på ett papper förstör mitt liv. För förutsättningarna är ju så jävla olika på olika skolor.
På min skola lär du ju få kunskaperna men kanske ett lite lägre betyg.
På andra skolor kan du istället få betyget men inte alla kunskaper som krävs.
Och detta fungerar, sipprar genom fingrarna på politikerna för att de inte själva vill inse att den skolreform de har inte fungerar som den ska. Ska jag ta den lätta vägen ut och byta till en skola med lägre nivå så att jag kan få känna mig bra igen eller ska jag kämpa och få kunskaper på en högre nivå? Jag vet inte.
Vill bara slippa betygshetts och evig skolstress - det tar ju bort det vackra med att lära sig. Skolan och stressen den medför förstör fan mer än den hjälper.
Men men. Twenty One Pilots (favoritband #3 hoho) är väl tillsammans med ATL och The Maine anledningen till att jag fortfarande i alla fall klarar mig om dagarna, om än med nöd och näppe vissa dagar. Deras musik är så underbar och får mig på andra, ljusare tankar när livet känns piss. Och de kommer till min stad i februari 2014.
Jag tänker, vill och ska befinna mig där. Finns inget annat. Ska försöka övertala någon att gå med mig men misslyckas det tänker jag seriöst gå själv. Behöver vara där. TOP är så bäst. Musik är terapi.
Igår var en väldigt bra dag.
Hade endast tre lektioner och alla var superflummiga och roliga (förutom matten men den var bara 55 minuter så det gick bra ändå) och slutade 13.10
Stannade kvar i skolan en dryg timme för att invänta Beatrice, aka länken Augustibarnet i menyn och även om hon lade ner sin blogg för typ ett år sen ska den vara där punkt. Sedan tog vi en promenad runt omkring i staden och försökte lära känna varandra lite bättre vilket var trevligt. Så kära barn; alla på internet är inte pedofiler.
Säkrade på vägen hem födelsedagsfirandet av Siri i helgen vilket nog blir kuuul.
Mamma och pappa kom hem med kinamat till middag och jag blev glad.
Jag hade knappt något att plugga och jag kunde gå och lägga mig nio.
Och sist men inte minst så släpte the Maine en ny låt.
Så ja, igår var en väldigt bra dag.
Försöker hitta något kreativt att skriva om.
Det står still i huvudet på mig.
Försöker komma på någon bra låt eller fint klipp att lägga upp.
Det står still i huvudet på mig.
Tänker på att det är skola imorgon igen.
Alla jobbiga tankar virvlar omkring i huvudets alla vrår.
Jag har planerat att hoppa av skolan och lära mig HTML koda istället. Det låter som en bra idé ouioui. JAG LYCKADES FAKTISKT KODA OM HELA MIN ASKBOXSIDA PÅ TUMBLR, VAR STOLTA ÖVER MIG!!!!
Vill se Pierce The Veil så gärna att jag sjunger i sömnen men har ingen att gå med. Funderar på att släpa med första random på stan. Varför har jag ingen vän med liknande musiksmak?
Har börjat se om första O.C säsongen igen. För jag behöver Seth Cohen i mitt liv och att se på den serien är mycket roligare än att drunkna i plugg och självhat.
The Maine ska släppa en akustisk EP den 10e december vid namn Imaginary Numbers och det känns som om världen pekar finger åt mig men efter som att det rör The Maine så känns det nästan ok ändå. Har förövrigt fortfarande inte fått hem Forever Halloween, dock fler fakturor för den....
Jag drack glögg och åt pepparkakor hemma hos Svampbob igår. Och nu har jag värsta planerna för jullovet och jag hoppashoppashoppas att jag lyckar genomföra några i alla fall.
Tänker på att jag var så nära att boka biljetter till Milano den 22a november. För att få se the Maine live, förhoppningsvis fått träffa några medlemmar och ha mitt livs bästa helg. Men gav upp fighten då jag har matteprov den dagen och inte självförtroendet över att jag klarar av det. Så när jag inte var motiverad längre slutade mina föräldrar diskutera det...
Räknade om mitt första matteprov som jag fick F på idag. Det gick en aning bättre men mår så dåligt över matten och är rädd för min lärare. Och sur på honom för att han inte har uppmärksammat att jag blir underkänd, det är ändå hans jobb. Vi har ju ändå prov på det HAN lärt oss, våra förkunskaper ska tydligen inte spela in alltför mycket...
Har i alla fall tre trevliga moment att se fram emot denna vecka: fika med trevlig person, fira Siri samt äta gåsamiddag med släkten. Kanske överlever veckan trots att jag måste vakna tidigt och ha prestationsångest dygnet runt. Men bara kanske.
