Jag skriver från en MacBook? Inser ni hur sjukt lost jag är? Om detta inlägg blir helt off skyller jag på datorn.

Jag har helt tappat min känsla för tid. Allt känns så avlägset, helgen känns som att den var något som skedde för veckor sen (det var en väldigt bra helg dock) och under helgen kändes det som att skolan bara var en avlägsen illusion. Men nej, helgen var tre dagar sen och skolan är mycket verklig. Förmiddagar går i slow motion och eftermiddagar känns som en helt annan dag. Undrar vad som egentligen hände...

Men det jag tänkte komma till; under den extremt långdragna historialektionen igår (vilket jag fick en smärre chock över för det känns som år sedan) så insåg jag hur ogärna jag ville sitta i den där bänken. Vi fick läsa en artikel om varför kulturarven är viktiga och pepprades med bilder på förstörda kulturarv. Saker av enorm vikt som vi aldrig kommer få tillbaka. Något som funnits, men inte längre finns. Inget vi kommer få uppleva eller se. Men jag vill se. Det finns så extremt många saker jag skulle vilja se; vill se dessa monument, vill se det som för omvärlden inte är så speciellt, vill se vackra vyer, vill se valar, vill se kulturarv, vill se allt, vill se inget. Jag vill bara se. 

Har i flera år velat åka till Auswitch och Budapest. Var i Prag 2013 och vill så otroligt gärna tillbaka. Vill åka till Amsterdam igen också och faktiskt uppleva staden på riktigt, inte sitta sjuk och titta ut på en storm genom ett fönster. Tänkte på detta under lektionen och herre gud vad gärna jag vill detta. Det måste hända. Om One Direction "splittras" så att 1D-veckan 2.0 inte blir av ska jag fan ta mig till dessa platser nästa sommar istället. Även om 1D-veckan 2.0 blir av så ska jag ha pengar undanlagda för att ha råd med att se dessa platser också. Jag vill åka. Jag gör det fan själv om så krävs. Jag vill inte sitta på rumpan på samma ställe i resten av min ungdom. Jag vill fjällsvandra i Sverige, vill se Grand Canyon och öknar, vill uppleva världen. Inte sitta i en av mina hat-salar i skolan och lyssna på en lärare som älskar att bara höra sin egen röst. Inte gå hem till huset jag alltid bott i och läsa läxor. Jag vill ut. Jag vill bort. Smsade med Ida inatt och vi sa på skoj att vi borde flytta till Kalifornien så vi kan vara nära Harry Styles och the Maine samt ständigt sjunga OC-introt. Jag tror aldrig att något har låtit så lockande innan...

Ett av torgen i gamla stan i Prag. Jag var seriöst här varje kväll när jag var där. Jag. Vill. Tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hi, hello, how are you?This blog has certainly seen it's better days. To be honest I'm mostly here because I was curious to see if I remembered the login details. Spoiler - I did.   But these last few weeks, something has been nagging me, my fing...

"Omg she's alive!"   Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag hå...

Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är.  ...

...but I think I love time the most when I'm with you. Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur ku...

Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här. Att jag borde skriva något här. Att jag borde skriva. Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne.   Ibland får ...