Det är jullov vilket bara kan betyda en enda sak - det som redan var tungt är plötsligt tusen gånger tyngre, jag sover bara när jag däckar av utmattning och the Maine är det enda som faktiskt betyder något.

     I nästan fyra veckors tid nu så har jag haft ett skrik fast inom mig. Ett AAAAAAAAAAH som inte går att få ut, hur mycket jag än försöker. Ett skrik som tar upp vad som känns som fysisk plats inuti mig, som sitter som en klump i halsen, grenar sig ner genom bröstet och slår rot i magen. Som får mig att må illa, gråta floder och vilja slita av håret i ren frustration. Skriket kommer inte ut. Det får mig att känna mig fångad i min egen kropp, det får mig att känna mig ännu mer ensam och det får mig att känna mig kvävd. Men det absolut värsta är när det tilltar i styrka, när skriket blir högre, och jag inte har någonstans att gömma mig. När jag sitter på bussen, när jag är i skolan, när jag är med vänner. Och allt jag vill göra är att lägga mig i en boll på golvet, sjungandes och hållandes för öronen för att stänga ute skriket som inte ens hörs. Men det går inte. Och hur mycket jag än försöker så går det inte att förklara på något annat sätt än detta. Ett ständigt skrik som sitter fast i kroppen och fuckar upp allt.

Jag försöker btw få tag i ett ex av The Maines EP Imaginary Numbers för det var när den släpptes som the Maine gick från att vara mitt favoritband till att vara viktigaste bandet i världen. Om någon som läser detta mot största förmodan har en kopia de inte använder/vill bli av med/har en extra som de vill sälja för ett rimligt pris så pls, kommentera med din mejl här. Jag kommer vara dig evigt tacksam. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hi, hello, how are you?This blog has certainly seen it's better days. To be honest I'm mostly here because I was curious to see if I remembered the login details. Spoiler - I did.   But these last few weeks, something has been nagging me, my fing...

"Omg she's alive!"   Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag hå...

Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är.  ...

...but I think I love time the most when I'm with you. Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur ku...

Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här. Att jag borde skriva något här. Att jag borde skriva. Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne.   Ibland får ...