Direktlänk till inlägg 31 mars 2016
American Candy.
Orkade inte ta en bild på min egen AC-vinyl pga dåligt ljus så snodde bilden härifrån.
För ett år sen satt jag i sängen, vardagsrummet, bussen, tunnelbanan, klassrummet, naturreservatet, pendeltåget, sovrumsgolvet och badrumsgolvet och grinade över detta album. Jag grät och grät och grät tills jag tillslut blev så trött att jag spydde. Inom loppet av 24 timmar lyssnade jag på samma album 27 gånger, 945 minuter, 15,75 timmar. Jag har nog aldrig mått så dåligt och känt så många känslor över ett albumsläpp innan. All spänning, känslan av att "något är fel, det kommer skita sig", vilsenhet, oron och sen tillslut lättnaden. Första dygnet var 24 Floors och (Un)lost som ett slag i magen för hur jag än vände och vred på det så var båda låtarna som direkt tagna ur mitt liv och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Började grina varje gång 24 Floors kom på. Bröt ihop i naturreservatet över (Un)lost så Gustaf började kasta näsdukar på mig och Johanna slängde sig över mig med kramar. Gillade inte helhetsintrycket av albumet och var bara allmänt förvirrad. Sen insåg jag vad som låg bakom allt och slappnade av, satte på albumet för min 27e lyssning och allt föll på plats. Har sedan dess lyssnat på albumet x antal hundra gånger, hört 4 av låtarna live och åter igen insett varför just the Maine av alla band betyder så extremt jävla mycket för mig. American Candy är inte mitt favoritalbum av dem men det är ett album som verkligen förtjänar all uppmärksamhet det fått, det har ett så otroligt betryggande budskap och jag vet verkligen att varje ord strävar efter att förmedla just det budskapet - du är bra som du är och du är inte ensam med att känna dig vilse. Idag har det budskapet följt med mig som soundtrack i ett helt år och det är sjukt hur snabbt tiden går. Jag gillar the Maine så otroligt mycket.
Om ni btw känner för att ge the Maine lite av det erkännande dem förtjänar kan ni få rösta på dem i APMAs, i most dedicated fandom och på American Candy som album of the year. Sen kan ni även få stötta dem genom att köpa American Candy, antingen via iTunes eller som fysisk kopia. Om ni vill alltså. Er förlust om ni inte gör det. Hejdå.
Hi, hello, how are you?This blog has certainly seen it's better days. To be honest I'm mostly here because I was curious to see if I remembered the login details. Spoiler - I did. But these last few weeks, something has been nagging me, my fing...
"Omg she's alive!" Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag hå...
Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är. ...
...but I think I love time the most when I'm with you.
Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur ku...
Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här. Att jag borde skriva något här. Att jag borde skriva. Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne. Ibland får ...
