Direktlänk till inlägg 17 maj 2016
Jag vet inte ens.
Throwback till förra helgen när jag var på Gotland och Fårö och det faktiskt var sol...
Är asstressad. Studenten är läskigt nära, ser inte hur allt ska gå ihop fram tills dess och jag ser framförallt inte hur allt ska gå ihop efteråt. Känns som om jag kommer slänga mig ut i ett mörkt ingenmansland och behöva leva ensam resten av mitt liv. Är typ rädd att allt varit förgäves, att jag ska tappa alla kontakter som i grund och botten är det som hållit mig kvar på skolan jag gått på. Och som grädde på moset krånglar mina öron jättemycket vilket ger mig så inihelvetesmycketångest att jag bara vill grina. De sa att det "bara var en förkylning som satt sig på öronen" men när det tjuter så mycket att man inte hör vad folk bredvid en säger eller inte kan somna om nätterna så är det inte kul längre.
Men men. Igår sökte jag två jobb i Malmö för att varför inte. Ska gå upp i tid på mitt redan befintliga jobb (om jag bara tar tag i mig själv och vågar ringa det där jävla telefonsamtalet). Ska på sommarjobbsinfomöte på torsdag. Imorgon är det 11 månader sen jag och Ida åkte till Oslo aka 11 månader sen det bästa jag gjort.
Förra veckan bestod iallafall av gymnasiearbetesredovisning och jag och Lisa är nu helt klara med vårt gyarbete! Det var lite najs. Sen hade vi även muntliga svenskanationella (vilket gick åt helvete för jag kunde inte mitt tal då jag grinade över mina öron i 6 timmar kvällen innan istället för att träna) så nu är även svenskakursen över wiho. Gick i olika kyrkor på söder, tog promenader med Lisas hund och valpar, såg Eurovision hemma hos Anna med 1 kg chokladfondue och skrek varje gång Måns var i bild. Jobbade och fick sjunga med till One Direction samtidigt (drömmen) som jag var på grönan. Var även på Siris skiva i fredags, det var rätt kul. Inte lika kul som min egen skiva men det är la så det ska vara.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva eller varför jag ens skrivit detta. Typ för att det känns jobbigt att jag en dag inte kommer komma ihåg allt som hänt på senaste tid. Grejen är bara den att allt jag gör känns så krystat och typ lite... fejk? Känns som om vad jag än gör så det potentiellt sista gången jag gör det och därför måste jag suga upp det minnas allt och det psykar mig och gör så jag inte lever i nuet utan istället går omkring med en ständig liten ångestklump i magen och det suger. Jag vet inte ens vart jag vill komma längre. Jag borde fortsätta plugga inför religionsprovet och sen ringa det där jävla samtalet så jag kan dra in mer cash. Vill åka härifrån men kommer fan aldrig ha råd. Malmö är väl mitt största hopp atm. Blä nu ska jag plugga och lyssna på Made in the A.M för att dränka mina sorger, hejdå.
Hi, hello, how are you?This blog has certainly seen it's better days. To be honest I'm mostly here because I was curious to see if I remembered the login details. Spoiler - I did. But these last few weeks, something has been nagging me, my fing...
"Omg she's alive!" Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag hå...
Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är. ...
...but I think I love time the most when I'm with you.
Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur ku...
Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här. Att jag borde skriva något här. Att jag borde skriva. Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne. Ibland får ...
