Egentligen borde jag nog sova, för hur lite jag än vill så måste jag ta mig till jobbet imorrn. Men kände att jag faktiskt behövde dela detta. Jag och Ida såg på film ikväll, The Road Within. Den handlar extremt kortfattat om en kille med Tourettes syndrom, en tjej med anorexi och en kille med tvångssyndrom som snor en bil och roadtripar genom Kalifornien (den fick 4 av 5 brittiska pojkband, tackar som frågar). Även om den var depp och behandlade rätt tunga ämnen som kanske inte förtjänas att filmatiseras på ett så pass komiskt sätt som de gjorde, så gillade jag den. För den var liksom depp men på ett hoppfullt sätt. På något sätt förmedlade den att det kan bli bättre. Jag kanske inte har varken Tourettes, anorexi eller tvångssyndrom men det var ändå ett budskap som jag behövde ta in just idag.

Men helt ärligt - soundtracket. Det var perfekt. Och när låten jag bäddat in i detta inlägg kom på... alltså den var helt ultimat. Den ultimata Låten med stort L. De åkte på snirkliga vägar i Yosemite, med så extremt vacker natur överallt runt omkring sig och jag känner bara hur extremt jävla gärna jag också vill göra något sådant. Bila genom Kalifornien med bra vänner och bra roadtripmusik. Det finns så jävla mycket att se och så lite tid, vill inte slösa den tiden på att må dåligt då. Vill se vacker natur i solskenet och vara nära människor som gör mig glad. Jag vet inte vad det var, men just den scenen var så fin och just denna låt i bakgrunden var helt fkn ultimat.

We're so close tonight,

Hope someday we'll get it right.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hi, hello, how are you?This blog has certainly seen it's better days. To be honest I'm mostly here because I was curious to see if I remembered the login details. Spoiler - I did.   But these last few weeks, something has been nagging me, my fing...

"Omg she's alive!"   Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag hå...

Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är.  ...

...but I think I love time the most when I'm with you. Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur ku...

Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här. Att jag borde skriva något här. Att jag borde skriva. Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne.   Ibland får ...