Mitt liv just nu består mestadels av sofistikerade humörsvängningar och manipulerade dagdrömmar. Ena sekunden springer jag omkring och skriksjunger, dansar och skrattar till the Maine. Nästa sekund ligger jag illamående med magont och ångest i soffan över the Maine. Mina föräldrar måste tro att jag är helt dum i huvudet.

Mitt liv just nu består också av långa kik-konvos om allt och ingenting men som på något sätt nästan alltid slutar med en diskussion om hur jag gick ifrån "jag vill ha Johns autograf" till "jag vill ha Johns barn". Om Jowa inte är ert OTP kan ni dra. Hur fan lyckades det gå ännu mer utför i mitt fangirlande?

Mitt liv just nu består dessutom av plugg i drivor som hur jag än försöker ta tag i dem, ändå förblir inkompletta. Vill vara läxfri inför Nottingham, så måste på något sätt hitta tiden att lösa detta i veckan. Undrar bara hur hmm...

Så att eh, detta är mitt liv just nu.

You can dye your hair, buy new clothes
You can change your shoes, rearrange your nose
But it don't change the fact that you're ugly on the inside
You can search for love, find someone
Who's just like you, yeah just as numb
But it won't change the fact you're still lonely on the inside

On the outside you are gorgeous
On the outside you are fair
Oh you can change your face but it's a waste of time
Cause it don't change the fact that you're ugly on the inside

You've lost your charm, lost that glow
It's safe to say you lost control
And you just can't go back to the days before the dark side
Pretend to hear, pretend you care
This hollow trend, it's in the air
This acceptance that you want it will eat you from the inside

Är exkluderad, lite frustrerad, väldigt irriterad. Vet inte hur jag ska hantera situationen.

Är sur, har otur, vill inte gå natur. Men känner mig fast i den här positionen.

Får le, trots att jag är sne, vill inte låta någon se. Måste hålla uppe illusionen.

För 13 dar, allt som är kvar, bara ett par. Sen lämnar jag den här nationen.

Lämnar detta land, för mitt favoritband, tar saken i egen hand. Så håll bara ut ett tag till med den jävla manipulationen.

Fina fina Paramore. Finaste låten och Hayley låter seriöst som en ängel??

Har lyssnat på dem since 08 och Hayley är fortfarande den vackraste och häftigaste kvinnan jag vet. Skulle go lesbian för henne varje dag i veckan. Att deras senaste (och bästa) album släpptes på min födelsedag måste ha varit ett tecken för har aldrig uppskattat de så mycket som jag gjort sen dess. Paramore's självtitelerade album är *praying-emoji* och bara själva p-more är *praying-emoji*. Längtar så otroligt mycket tills dagen då jag får återse dem och de hopefully spelar Last Hope för den låten är så underbar. Min favvo. Har ni aldrig åkt bil mitt i natten med den på ashög volym i högtalarna så har ni minst sagt missat något för det är så underbart vackert att jag may or may not ha börjat gråta av det en gång.

Ajja. I natt satt jag 9 timmar i väntrummet på akuten för att det tydligen var extremt viktigt att jag skulle göra några prover. Men så ba nä ok. Så ja, efter 9 timmar åkte jag hem utan att ha gjort något alls. Mådde ändå bättre då men jävligt onödigt att ens åka dit när jag hade kunnat ligga hemma och sova. Min kropp har nämligen haft någon form av uppror så fick något anfall där benen krampa, hela kroppen skakade okontrollerat, blodet försvann ur händer och fötter, blev illamående och hade migrerande smärta och som grädden på moset hade jag också hög feber :))))) kul va :))))) jättekul :))))))

Men mår bättre nu och om 3 veckor sitter jag på ett plan till Nottingham så jag är glad ändå!

En av de låtar som har varit roligast att höra live *praying-emoji*

Jag har btw en kille i min psykologi-klass som är aslik unge Taylor York. Det är coolt. Fyi.

Been trying to laugh it off
I wrote down a thousand songs
Wish I could say the things I wanna say out loud
But you said, “I don’t know you,
I don’t know you anymore.”
No…
And my girl, she said, “Shake it off.
You won’t breathe till you break it off.”
We’ll run around and act like we are free
Don’t let it bring you down, no, no, see?
There’s no use in feeling low
No…

As the walls crashed down I felt it slip away
Cause I went to hell and back just to be where I am today

Tonight Alive är bra, Jenna är cool, jag kanskekanskekanske lyckas se dem.

Undrar om jag gjort något för att förtjäna en massa dålig karma.

Har jag gjort något grymt elakt och dåligt mot någon? Varit för egoistisk? För småsint? Klantat mig rejält på något plan? För just nu känner jag mest att livet har något emot mig.

Jag mår bajs. Både fysiskt (mina bihålor är så fulla av slem som bihålor kan vara) och mentalt. Skolan har bara varit igång i två veckor och jag är redan på stadiet att om en bil skulle köra på mig så skulle jag tacka föraren. För att jag slipper skolan. För att jag slipper pressen. Stressen. För att jag slipper känna mig som en efterbliven idiot utan framtid. Tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

"Men vad gör du för att bli glad när du känner såhär då? Hur laddar du batterierna så att säga?"

"Jag lyssnar på the Maine."
Men here´s the thing: jag är så jävla rädd att något ska fucka när jag ser dem. Att det ska bli All Time Low upplevelsen all over again. Att jag kommer dit med för höga förväntningar, att jag inte ser dem, att jag kanske missar chansen att träffa dem, att jag träffar dem och de är douches, att jag bara mår ännu sämre efteråt. Och om jag nu inte gör det, om allt blir underbart, hur fan ska jag komma ihåg den känslan när jag kommer tillbaka till skolan igen? För ett steg in i den byggnaden och jag är tillbaka på stadiet "gråta mig till sömns" igen.

Så som sagt, undrar om jag gjort något fel? För skolan fuckar, vänner fuckar, hemma fuckar, min psykiska hälsa fuckar, the maine fuckar, livet fuckar. Hela min jävla existens fuckar. Och jag orkar inte mer.

Efter två sketna veckor.

För det första: Pat och Garrett, bbys, jag gråter

För det andra: JAG SKA SE THE MAINE, JAG GRÅTER

Är så jävla glad och pepp så det finns inte ens ord för det.

Men är också så jävla rädd att något ska gå fel, för att jag ska bli besviken, för att jag ska förlora den "relationen" jag har till dem också och bara ha mig själv att skylla...

Och sen kl 10.06 idag har ca allt gått fel så skulle inte förvåna mig om The Maine går åt helvete också. Fortsätter det såhär kommer jag ha fått hjärnblödning och magkatarr innan fredag mvh känner pulsen i både huvudet och magen atm.

MEN ÄVEN OM ALLT I MITT LIV SKULLE GÅ ÅT HELVETE SÅ KOMMER JAG I ALLA FALL FÅ SE THE MAINE LIVE I OKTOBER OCH DET ÄR I ALLA FALL BÄTTRE ÄN INGET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Aw denna laddade jag upp juni 2012.

Sista sommarlovskvällen. Ångest. Hur blev 10 långa veckor en ynka kväll?

     Men det har nog varit ett ganska bra lov. Mina dagar på Fårö hos Lisa tillsammans med Johanna, Ida och Anna förra veckan var mycket mysiga och bestod till stor del av cykelturer, varm choklad, bad, mat, film, musik och skratt. It was rather cozy.

     Sen jag kom hem så har jag varit på landet, firat mammas födelsedag, varit på ABBA-muséet, skolshoppat med Ida, Johanna och Lisa, ätit glass med Ida, Johanna, Lisa och Gustaf, sett på film med Ida, Johanna och Anna, sett film samt kokat fond samt gått promenad med Svampbob. Det var också ganska najs.

     Idag gick jag upp vid åtta och hem till Svampbob. Där åt jag scones, drack te och tittade på OC medan jag var mentalt stöd till henne då hon började skolan idag. Men klockan elva när jag följde henne till bussen började hon klaga på ont i ryggen och lång historia kort så åkte hon senare ambulans till sjukhuset då hon fått njursten. Vill säga att det var väldigt underhållande (vilket det faktiskt var i efterhand) men det känns elakt så säger bara att det var väldigt otippat istället. Sicken bra vän jag är.

     Annars så har jag spenderat min sista sommarlovsdag med att se på Anthem for a Dying Breed och om jag inte får se the Maine live snart så kommer jag sakta men säkert att implodera. För att strö extra salt i såren så har de dessutom annonserat alla resterande konserter under Forever Halloween eran och GAH jag måste få se dem!!!!! Oh och Tonight Alive kommer hit i december men jag är 4 månader för liten hahahahahahafml.

     Men nu ska jag lyssna på the Maine tills mina sorger är dränkta i deras musik. Jag är en sann poet. Pöss och kram - skumbanan.

Först och främst: MANDO DIAO?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!

För det andra: sen sist har jag gått. Först gått med Beatrice, sen gått med Robin, sen gått med Dreamhult, sen gått (eller ok, cyklat) med Fredrik, sen gått med Svampbob och Eric, sen gått med min familj och idag gick jag återigen med Svampbob. Vi gick in till stan. Never again kan jag bara säga.

Annars händer inte mycket i mitt liv. Mando Diao har tagit över mitt liv för I KNOW YOU UNDERSTAND I KNOW YOU UNDERSTAND MEEEEE och de är extremt jävla sjukt bra. Annars ser mitt liv ut som vanligt, alltså att jag fördriver min tid med att fangirla. Vad annars?

Här är ett collage E gjorde av mig, John, vår gris och vår son :)))

Han har ärvt min näsa och Johns mun (((:

Har inte ett piss att skriva om, detta inlägg is a mess och jag vet inte ens varför jag loggade in här. Återkommer någon gång med något mer seriöst. Kanske. Adios.

GILLAR NI INTE MANDO DIAO SÅ LJUGER NI FÖR ER SJÄLVA!!!