På lördag ska jag och Ida ha 17-årsmiddag. Lite ironiskt att jag fyller 18 om två månader.

Vi har tema One Direction på själva middagen och jag är löjligt peppad, har sett fram emot detta sedan vi bestämde det för två veckor sen. 1D har varit varje dags höjdpunkt sen dess (typ som idag när jag och Ida kopplade ihop våra hörlurar och låg i soffan i skolan och lyssnade på dem och diskuterade Niall och Harry pga de är bäst) och lördag kommer bli så mysig på alla sätt och vis. Can't wait.

Det var egentligen allt jag hade på hjärtat. Kände bara för att skriva något halvt positivt efter att jag skrivit årets jobbigaste mejl till min fysiklärare och då One Direction är allt vi pratar om för tillfället (vadå fyra år sena pfft jag och Ida hänger med) så blev det till att skriva om dem helt enkelt.
 Men de är mys så det gör inget!

Orkar inte vara låtsatsdjup eller skylta med icke existerande intelligens. Vill sova, läsa en bra bok, äga fler vinyler och framför allt en spelare, rita fint, få bra betyg, åka på äventyr, tatuera mig, återse the Maine, vinna någonting, börja skriva igen, skratta, äta middag med roliga människor, ha ett städat rum, bli bra på att fotografera, hitta motivation, sova i nytvättade lakan, vara nyttig, se nästa avsnitt av Gossip Girl, lära mig spela piano, vara mer självsäker, vara sådär äckligt lycklig, känna lugn, krama folk osv. 

Men hur gör man?

Om 31 dagar återser jag dessa töntar, i London dessutom. 

Tagga. 

De är tillbaka nu och 2015 blev precis en aning bättre.

Nytt album i vår, American Candy, och kunde inte vara mer taggad.

2015 will be the Maine's year, I can feel it.

(Och om Jared och John håller sina löften så ser jag dem förmodligen flera gånger i år, varav en gång på hemmaplan wiho håll tummarna.)

Eftersom jag gjort sådana här inlägg varje år sen jag skapade denna blogg så känns det inte mer än rätt att jag gör ett i år också. Problemet är bara att jag inte minns så mycket som jag önskar. Allt har gått så sjukt snabbt, blinkade och sen var det helt plötsligt nyårsafton igen. Minns inte vad som hände där emellan, minns mest att det kändes mörkt fram till maj och då var det ljust fram till september och sen blev det mörkt igen haha. Det negativa tar överhanden. Men vet att allt egentligen inte varit dåligt för jag har varit på sjuka spelningar i år, haft det jättemysigt på Fårö med några kompisar, träffat coola människor. Men kommer inte på särskilt mycket annat. Så istället för att själv sitta och lista saker som hänt i år så tänkte jag svara på dessa frågor som jag hittade på tumblr wiho.

Vad gjorde du under 2014 som du aldrig gjort förut?
Jag gick på konsert utomlands, jag bodde ensam med vänner i en vecka, jag stalkade Måns Zelmerlöw,

jag spelade krocket (helt klart värt att nämna ja) och jag smög ut ur huset mitt i natten.

Höll du dina nyårslöften och kommer du göra nya för 2015?
Mitt nyårslöfte var att ta fler bilder. Det gick ju sådär... Har ca 73 miljoner bilder på när Johanna äter och Ida gör konstiga miner i bakgrunden och 45 tusen bilder på landskap men det var inte riktigt sådant jag hade i åtanke när jag sa "ta fler bilder". Så nej jag höll det nog inte och kommer nog inte sätta något för nästa år. I år är första gången jag ens haft ett nyårslöfte, för tycket konceptet är så töntigt. Nyår är bara en ny dag egentligen, vi kan ändra oss när som helst så länge vi bara är lite motiverade. Nyårslöften ger bara ångest då de verkar så mycket större.

Var det någon som står dig nära som fick barn?
Alltså fick en till kusin men står inte direkt min morbror eller min morbrors fru så nära...

Var det någon som står dig nära som dog?
Lyckligtvis inte.

Vilka länder besökte du?
Sverige och Storbritannien lol, brukar alltid bli värsta listan här men bilade inte till Nice i år tyvärr.

Vad skulle du vilja ha under 2015 som du saknade under 2014?
För det första: JAG VILL RESA MER!!! Vill åka till Nice denna kommande sommar, jag har kommit på att jag jättegärna vill åka till Budapest så om nån kompis ser detta och vill hänka så är du välkommen, jag vill (och hopefully kommer) åka nånstans för att se the Maine igen osv.
För det andra vore det kul att ha lite mer självförtroende igen för detta år har inte varit så kul mentalt hinthintblinkblink.

Vilka datum från 2014 kommer du aldrig att glömma och varför?
Öh 11 oktober är nog ganska inprintat i mitt minne för det var dagen jag för första gången fick se ett band jag kallat mitt favvoband. Första gången jag såg the Maine samt träffa the Maine samt krama the Maine samt pratade med the Maine och efter allt som hade hänt så var det väldigt viktigt för mig så ja, det är en dag jag med största sannolikhet kommer komma ihåg.

Vad var din största bedrift i år?
Klarade kursprovet i fysik 1 på högre nivå än vad jag satt som mål, lyckades övertala mina föräldrar om att jag skulle få åka till Nottingham och se the Maine, skrev A på provet som nog avgör hela mitt betyg i psykologi1, pratade engelska en hel dag trots att jag konstant trodde att jag skulle spy och klarade av halva min gymnasietid utan F-varning wiho.

Vilket var ditt största misstag?
Vet att jag har gjort många men liksom varje gång jag ska komma med ett exempel står det still. Men saker jag gjort alldeles för mycket som endast lett till negativa händelser är att övertänka och anförtro mig åt människor som egentligen inte bryr sig, orkar lyssna eller inte förstår ett piss vad man försöker säga. Är alldeles för beroende av andra människor.

Blev du sjuk eller skadad?
Hade ju de där dagarna när min kropp fick fnatt och typ trodde den hade epilepsi men man hittade inget fel förutom min höga feber som kickade in efteråt... och knät har börjat krångla igen men det är lite som en förkylning och borde därför inte räknas in här. 

Vad var det bästa du köpte?
The Maine biljetten, the Maine crewnecken och min heliga sprite.

Vems handlingar förtjänar beröm?
Alltså jag har inte alls hängt med i vad som hänt i världen i år för jag har inte haft motivationen till att tänka på andra när jag inte ens orkar tänka på mig själv så om ni förväntar er värsta motiveringen om "den här personen för den kämpade för det här och det här" så har ni kommit fel. Men idk det första som poppa upp i mitt huvud var hur Harry Styles trotsade säkerheten och tröstade det där fanet genom att krama henne 4 minuter i sträck. Det var fint och förtjänar beröm, han verkar trevlig.

Vems handlingar har gjort dig bestört?

Tyvärr ganska många men jag vill inte nämna några namn.

Vad spenderade du mest pengar på?
Lol konserter lol.

Vad gjorde dig riktigt, riktigt, riktigt förväntansfull?

Kan jag verkligen svara the Maine en gång till? För the Maine, Twenty One Pilots och All Time Low minns jag att jag var extreeeeemt peppad inför med höga förväntningar. Men the Maine var ju verkligen i en liga för sig haha.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2014?
Förmodligen Vanilla med the Maine för det är nog den låten jag lyssnat mest på i år.

Jämfört med den här tiden förra året, är du:
a) gladare eller ledsnare? Jag har verkligen ingen aning, jag gråter mindre idag men mår istället konstant illa så är nog ganska hugget som stucket.
b) tjockare eller smalare? Definitivt tjockare.
c) rikare eller fattigare? Är nog ganska lika.

Vad önskar du att du hade gjort mer än vad du gjorde?
Rest, varit öppen för nya människor, räknat mer matte (mattestrejka aldrig om du går natur för det är extremt jävla dumt), sagt det jag tänkt och gått på konserter...

Vad önskar du att du hade gjort mindre än vad du gjorde?
Gråtit och övertänkt saker.

Hur spenderade du julen?
Hemma med min familj, farmor och farbror. Det var ganska mys.

Blev du kär under 2014?
Nope, har fortfarande ingen aning om hur kärlek känns alltså.

Vilket var ditt favoritprogram på tv?
Alltså har inte sett så mycket på tv men vänner går ju alltid så säger vänner.

Hatar du någon nu som du inte hatade denna tid förra året?
Ska inte påstå att jag hatar någon men jag har ändrat uppfattning om en hel del människor detta år och många av dem till den mer negativa sidan. Så ja, det finns folk jag tycker sämre om nu än vad jag gjorde för ett år sen.

Vilken var den bästa boken du läste?
Jag kan bara komma på en enda bok som jag faktiskt läste ut och det var första Harry Potter boken så öh, den.

Bästa musikaliska upptäckten?
Alltså jag gillade ju aldrig A Rocket to the Moon när de höll på men tack vare the Maine så hade jag ändå hyfsad koll på dem och efter att de splittrades sommaren 2013 så började sångaren, Nick Santino, köra solo. Tror det var när hans soloalbum kom ut i maj i år som jag började lyssna och faktiskt tyckte om det, för Nick har alltid haft en fin röst men nu tyckte jag lite bättre om musiken också. Sen utvecklades ju det ena till det andra och så såg jag honom i Nottingham nu i oktober också och han är verkligen helt otrolig så han var ju väldig trevlig att få upp ögonen för. MEN RELEASE OF THE YEAR ÄR UTAN TVIVEL EAGLES IN DRAG'S SJÄVTITULERADE EP FÖR HOLY SHIT! Den har fan gått på repeat. Mina bästa musikaliska upptäckter är med andra ord bara nya 8123 artister. Jag suger (8123 means everything to meeeeee).

Vad ville du ha som du fick?
En kram av John O'Callaghan, Pioneer på cd, godkänt i fysik1, ett möte med någon ur All Time Low och en resa med vänner.

Vad ville du ha som du inte fick?
Bättre mental hälsa, Johns telefonnummer, bättre relation till vissa personer, en fin svart klänning och en tatuering.

Vilken var din favorit av filmerna som kom ut i år?
Minns inte ens vilka filmer som kommit ut i år annat än Mockingjay part 1 och sista Hobbit, så säger Mockingjay.

Vad var det som gjorde ditt år omätligt mycket mer tillfredsställande?
Sommarlovet. Det kändes ganska bra då tbh, kändes som om folk jag brydde mig om brydde sig om mig tillbaka och nu känns det mest "njae" på den fronten. Jag var ganska mycket gladare under sommarlovet än vad jag varit under resterande delar av året.

Hur skulle du beskriva ditt personliga modekoncept under 2014?
Uteliggare 2.0 - gamla trasiga jeans, för stora tröjor och växla mellan samma outfits hela veckan ut.

Vad stoppade dig från att bli galen?
The Maine.

(surprise)

Vilken kändis/offentlig person "did you fancy the most"?
HAHAHAHA efter alla gånger som jag spammat Siri med bilder på John O'Callaghan och captionen "I FANCY THIS FACE!!!!!!!!!!!! IT'S A NICE FACE!!!!" så är nog det det enda svaret jag kan ge. Så ja, John Cornelius O'Callaghan V.

Vilken politisk fråga rörde dig mest?
Har som sagt inte hängt med alls trots att det varit val i år då jag ändå inte fick rösta så jag har ingen aning...

Vem saknade du?
Mig själv och vissa andra men jag vill återigen inte nämna några namn...

Berätta en värdefull livsläxa som du lärt dig under 2014.
Att låta sin lycka vara beroende av andra människor är inte en stabil situation för de kommer att göra dig besviken för eller senare och då är man istället helt vilse.

Citera en låtrad som summerar ditt år.
I'm lost and hysteric, anything but generic

Så 2014 var inte skit rakt igenom heller men det kan ju alltid bli bättre. Under 2015 så hoppas jag att jag lyckas komma ännu lite längre på vägen emot att bli gladare, börjar omge mig med mer människor som ger mig självförtroende istället för att få mig att ifrågasätta mig själv, reser mer och bara blir mer fridfull inombords. Och slutar må konstant illa. Farväl 2014 - Gott nytt år 2015!!!

but here is my guide on how to stay alone,

just drink 'til you're gone and pass out on the floor

     "Jag vill inte leva". Har tänkt så jävla mycket på de fyra orden den senaste veckan och vad de har för innebörd för mig. Har jag alltid velat leva eller har jag på riktigt bara velat avsluta det någon gång? Jag vet inte. Men jag vet att jag stod där förra vintern, två gånger om dagen på två olika pendeltågsstationer och reflekterade över hur lätt det skulle vara att hoppa ner på spåret. Hur skönt det skulle vara. Hur det skulle se ut när tåget kom runt kröken, hur det skulle se ut när jag gick över kanten och hur tåget skulle susa emot mig, både jag och det helt utan möjligheten att dra sig ur.
     Men alltså va? Allt känns som i dimma, tänkte jag verkligen såhär? Var jag verkligen så uppgiven? Ville jag verkligen sluta existera? Jag vet inte. Det går självklart att diskutera till vilken grad dessa tankar faktiskt var seriösa vissa dagar men de fanns där. Och ibland kändes det så lättöverkomligt. Men jag är ju fortfarande kvar så jag måste ju haft viljan att leva och fortsätta. Så hur i helvete kom alla de där tankarna in i mitt huvud? Alla dessa redovisningar jag haft om band och där jag har yttrat orden "even though I'm fortunate enough to never been walking down that road" när jag pratat om fansen de räddat från självmord. Stämmer inte det längre? Hur allvarlig var jag egentligen när jag tänkte sådär? Jag vet inte, men jag minns i alla fall att jag skrämde mig själv, att jag vissa dagar fick sätta mig ner för att få världen att sluta snurra, sluta svartna och att jag försökte hitta andra distraktioner, något som faktiskt hjälpte och som stod stadigt när allt annat svek. För jag ville ju leva, jag vill leva, så varför stod jag där dag in och dag ut och såg framför mig hur det skulle se ut när tåget kom?
     Jag inser dock att detta låter så mycket mer allvarligt än vad jag tror att det var, för jag mår inte så dåligt. Jag kan inte ha mått så dåligt. Men efter att ha sagt det högt, efter att orden ”jag funderade på att hoppa” slapp ut mellan mina läppar så har jag tänkt så mycket på det. Det blev helt plötsligt så påtagligt. Men har inte kommit fram till något, jag vet inte hur seriös jag var med tanken men den fanns och var i alla fall bra mycket allvarligare då än vad den varit både innan och efter. Hade jag inte viljan att leva? Kan inte ens tänka mig den känslan.
     Jag är visserligen inte kvar på samma ställe mentalt nu som då, men är just nu så extremt rädd för att hamna där igen. Det spelar ingen roll hur seriösa de där tankarna egentligen var, för det är ett faktum att jag mådde dåligt förra vintern. Och även om jag har mått dåligt i höst så tror jag att det var ännu sämre då. Jag tror jag lämnade mitt hus totalt 3-4 gånger förra jullovet, resten av tiden satt jag och grät tills jag somnade. Satt uppe hela nätterna och grät och sov hela dagarna av utmattning. Jag vill inte att det ska bli så i år igen. Men just nu ser jag så många mönster upprepas, så många faktorer som jobbar emot mig och så mycket som inte går min väg och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att stoppa utvecklingen. För även om jag tvivlar starkt på att jag någonsin har eller kommer att tappa livsviljan så är det ingen bild jag vill ha i mitt huvud. Bilden av att sluta existera.
     Men för att helt byta fokus på detta nu så vill jag bara återknyta till klippet där uppe. Även om John syftar på fyra helt andra ord än de jag tänkt på så passar det ändå in. The Maine passar in. För vet ni vad jag minns så mycket tydligare än alla tankar om tåg och alla spillda tårar? Vilka minnen som trängt undan de allra jobbigaste känslorna? Jo, jag minns magin som uppstod varje gång jag lyssnade på Imaginary Numbers under min ljusslinga förra jullovet. Jag minns alla timmar jag spenderade med att se the Maine-klipp på youtube för att få någon form av distraktion och samla krafterna. Och jag minns den totala jävla lyckan när the Maine svarade mig på facebook, hur mejlet kom 03.17, hur jag rullade runt, sparkade och hoppade i min säng, skrattade och grät av lycka i nästan ett dygn. The Maine betyder så sjukt mycket för mig och för min mentala hälsa. Kanske en aning patetiskt, ja, men på något sätt kanske det är sundare att applicera mina känslor på ett band än att gråta mig till sömns konstant. Jag har funderat och funderat, reflekterat och reflekterat och jag vet verkligen inte hur förra vintern hade slutat utan dem. Jag vill inte veta heller. Jag har det där bandet att tacka för så mycket och det är inte så konstigt att de är mitt favvo. För jag vet verkligen inte vart jag skulle vara utan dem. Jag vet dock att tanken ”jag kan inte dö för jag har inte sett the Maine live än” har flimrat förbi flera gånger. Nu har jag sett the Maine men jag kan inte dö nu heller. För är de anledningen till att jag är kvar här så vill jag tacka dem.
     Jag vet alltså efter en veckas grubbleri fortfarande inte vad orden ”jag vill inte leva” betyder för mig. Jag vet bara att de leder till så många följdfrågor. Och jag vet att The Maine nog är anledningen till att jag klarade förra vintern utan fler ”skador” och detta är just varför folk som yttrade något illa om dem under denna period är lågt rankade hos mig. För om jag inte ville leva, om det verkligen var så illa, så räddade de nog mig.
     Har verkligen inte kommit någonstans med detta och mitt försök att reda ut mina tankar kring frasen "jag vill inte leva" har väl egentligen varit förgäves... Men idag vill jag helt säkert leva. Om saker blir sämre igen så måste jag bara påminna mig om varför jag vill det. Att det skälet idag är för att tacka the Maine räcker mer än väl, i så många scenarion. För jag vill leva. Och the Maine är en bra anledning till det tycker jag.

Saknar sommarlovet och Wunohbbo på Fårö för allt var mycket bättre då.

Jul och nyår är fan bara förknippat med ångest.