Åk till Glasgow med mig i början av februari, pls.

Jag älskar musik, det finns fasen ingen bättre distraktion från verkligheten än en riktigt bra låt. 

Won't you stay 'til the A.M.?
All my favourite conversations
Always made in the A.M
Cause we don't know what we're saying
We're just swimming round in our glasses
And talking out of our asses
Like we're all gonna make it

Ni borde alla ta er tiden att lyssna på One Directions nya album Made In The A.M

Om ert argument till att inte göra det är att "nej de suger och är töntiga" medan ni himlar med ögonen så säger jag bara att det är dags att dra huvudet ur era egna arslen och växa upp. Har ni gett dem en chans tidigare, fine men folk utvecklas och One Direction är inte samma band som de var under 2011/2012 och den musikaliska utvecklingen är enorm. Det märks att detta album inte är skrivet för att spelas live för 65000 människor per kväll och det är inte nödvändigtvis något negativt. Det är ett väldigt trevligt album faktiskt. Jag köpte det som fysisk kopia och sedan på iTunes till min mamma och hon blev glad. Så gör detsamma ni eller lyssna direkt på spotify. Infinity, Wolves, I Want To Write You A Song, Temporary Fix och A.M är mysiga. Nu ska jag springa till bussen och lyssnandes på Made In The A.M ta mig till kvällens konsert.

Ha det najs och köp Made In The A.M på iTunes, hejdå.

Att kroppen gett upp lika hårt som förra året är ju helt lovely, har saknat konstant yrsel, konstig aptit och spyor :))))) Bästa är ju att jag faktiskt trodde jag hade livet under kontroll idag. Älskar allt. 

Detta inlägg är extremt oklart för mina tankar slår atm knut på sig varandra men jag behövde lätta lite på hjärtat i alla fall. Jag vill bara poängtera att jag bloggar inte för att ni ska läsa utan jag bloggar för att få skriva av mig på något annat sätt än i worddokument så innan jag blir attackerad för att jag skriver något ~depp~ så kan ni sluta läsa om sådant provocerar er. Något av det elakaste någon någonsin sagt till mig kom i en kommentar efter ett av mina mest personliga blogginlägg på denna blogg som skrevs förra julen och sen dess har jag varit rädd för att skriva det jag vill här. Men nu får det fan räcka. Mår jag dåligt så vill jag kunna skriva det på min blogg. Så sluta läs här om du inte orkar med saker som inte mejkar sense och om du bara vill hacka på mig. :)

Vet ni vad som var länge sen sist? Jo, det var länge sedan jag sist lade upp detta klipp. Det finns säkert upplagt minst 10 gånger på denna blogg men det är en så extremt viktig låt för mig, med en så extremt viktig text. Jag är dock trött på den ständiga romantiseringen av den från så många fans sida. Hur det är något åtråvärt att må dåligt för att kunna relatera till den ”på riktigt”, hur man ”blir deprimerad av att höra denna låt” och framför allt hur den tas ur sitt sammanhang.

”Love yourself so no one has to”. Det låter kanske som en textrad som förespråkar självkänsla och att man ska älska sig själv när man tar den ur sitt sammanhang. Jag har sett denna rad på så många tumblrbloggar, helt orelaterade till All Time Low och idag rann bägaren över. Blev väldigt provocerad och triggad på grund av anledningar jag inte vill ta upp här och kände att jag inte orkade mer. Det där är ingen rad som handlar om hur han förespråkar ~self love~ och om det hade varit det så hade det varit en hemskt dålig självkänsla, vilket folk borde vara medvetna om. För om vi ser meningen i sitt sammanhang så är den så extremt jävla sorglig. ”Arrogant boy, love yourself so no one has to, they’re better of without you.” Det där är Alex som beskriver känslan av att hata sig själv så mycket att man inte tror att man förtjänar att bli älskad av andra och att de skulle klara sig bättre utan dig. Det där är Alex som beskriver känslan av att känna sig helt jävla ensam, hur många människor som än finns runt omkring dig. Känslan av att ångra minsta lilla sak du gjort, känslan av att veta att det man håller på med är helt jävla idiotiskt, känslan av att man egentligen är helt obetydlig. Jag tycker personligen att denna låt har en otroligt fin text för Alex vet hur man använder ord och jag förstår verkligen att folk kan gilla den raden men de borde ändå vara medvetna om att det inte handlar om self love? Utan motsatsen? Och framförallt SLUTA ROMANTISERA SKITEN FFS. Sluta ta den raden och skriva sjukt triggande saker för att verka cool inför andra människor som för allt i världen inte vill kunna relatera till den. Sluta. Nu. Tack.

Jag tror på riktigt att jag aldrig kommer sluta älska denna låt. Den är så otroligt in i helvetes viktig för mig. Jag kommer aldrig glömma första gången jag hörde den, hur det är den första låten som verkligen slog mig hårt i magen och fick mig att börja grina. Jag kommer aldrig glömma känslan jag fick varje gång jag lyssnade på den och längtan efter att få höra den live, helst akustiskt. Jag kommer aldrig glömma första gången jag faktiskt fick höra den live, när jag stod vid barriären framför mannen som skrivit den och fick ögonkontakt en rätt rejäl stund. Jag kommer heller aldrig glömma andra gången jag hörde den live och hur hela i O2 arena i London lystes upp av allas mobiler.  Det var så extremt vackert trots allt sorgset och det ger varje gång lika mycket hopp. För trots att Alex mådde såhär så finns han kvar och är glad. Det blir bättre. Men sluta romantisera den, låten är sorglig och inget du själv vill uppleva. Det är allt runt omkring den som gör den hoppfull. Inte en textrad som egentligen är det sorgligaste i hela låten.

Hejdå.

För att göra klyschiga, basic redigeringar med 1D-tema var roligare än att skriva en litterär analys i essäform... Vill du skriva den åt mig; hmu.

Mitt sista höstlov är nu passé. Över. Finito. Och allt jag gjorde var att städa, yeeey! Lever uppenbarligen ett mycket vilt liv. Men mellan skurandet, torkandet och dammsugandet lyckades jag faktiskt klämma in en kväll tillsammans med Ida och Johanna, konserthäng till the Wombats tillsammans med Anna, Johanna och Carro och en kväll av lall och godis tillsammans med Anna och Johanna. Har även läst alldeles för mycket om på vilka sätt man kan uppleva naturen i Arizona och vill verkligen dit inom en snar framtid. Måste bara skaffa ett jobb först... eller råna en bank. Tänker dock att det kanske är smart att ta studenten innan jag drar, vilket kräver att jag blir godkänd i svenska 3, vilket kräver att jag lämnar in min dumma litteraturessä så ska nog återgå till den nu. Önska mig lycka till.

Oh my gorgeous Arizona
Here's to gettin' caught with you

Cathedral Rock, Sedona

Horseshoe Bend, Page

Chocolate Falls, Grand Falls, Flagstaff

The Wave, nära gränsen till Utah

Plateau Point, med utsikt över Bright Angel Trail i Grand Canyon

Ribbon Falls, Grand Canyon

Havasu Falls, Grand Canyon

Inner Basin Trail, vandringsled i Coconino National Forest i norra Arizona

En av anledningarna till att Coconino är en speciell plats

Varför kan inte jag också få vakna upp här? 

Snälla, snälla, snälla någon - ta mig till Arizona.

Allting är helt jävla meningslöst men jag har på senare tid accepterat att livet nog kommer gå i gråskala.

One Direction bidrar i alla fall med lite trevlig bakgrundsmusik samt en svartvit video som färgmässigt kan få illustrera den tragiska historien som kallas mitt liv.

"Godnatt" eller nåt.