Varför är Mando Diao Sveriges bästa band någonsin och varför glömmer jag alltid bort det?!

Den andra september better hurry up för jag är så jävla taggad.

 

Finaste bandet i världen firar nio hela år som band idag.

Det är helt sjukt. Var har tiden tagit vägen? Jag kanske inte har varit där från starten men jag minns verkligen som igår hur stolt jag var när de fyllde fem och nu är de snart uppe i ett decennium? Helt sinnes. Är så otroligt tacksam att dessa människor existerar, gör musik och är de dem är. Finare människor går fan inte att hitta. Skulle varit så totalt jävla körd utan detta band.

Tack Jared, Pat, John, Garrett och Kennedy för allt de senaste 9 åren, here's to (at least) 9 more!

You've gotta help me, I'm losing my mind
Keep getting the feeling you wanna leave this all behind

 

Idag ville jag verkligen inte plugga men ville inte heller bara se på serier så jag gjorde det enda vettiga. Långkok. För att det på riktigt var den roligaste distraktionen jag kunde komma på, vilket säger rätt mycket om hur tragiskt mitt liv är. Grejen är den att jag stundvis tror att jag håller på att tappa det, på riktigt. Jag har så mycket roligt att se fram emot men jag känner ändå mest för att lägga mig ner i en snödriva och stanna där. Jag ser ingen riktigt mening med någonting alls just nu. Inget får mig att tagga till, allt känns liksom... platt? Monotont. Och jag får ständiga blixtar av ångest. Jag kan sitta och föra en konversation med någon för att helt plötsligt, från klar himmel, få för mig att denna människa hatar mig och bara pratar med mig för att den inte kan fly. Jag får mer eller mindre ångest för varje skickat meddelande och för varje ord som lämnar min mun. Jag känner mig instängd i de allra flesta situationer, vare sig jag sitter i mitt rum eller på en bänk med mina vänner. Det känns som att alla bara väntar på rätt chans att få lämna. Dra. Försvinna. Fly. Och så kommer jag stå där, ensam på riktigt. För face it, jag verkar inte vara särskilt bra på vänskaper och helt ärligt klandrar jag inte riktigt folk för det. Jag måste vara skitjobbig att ha att göra med, på så många plan. Klängig, elak humor, negativ som satan. Kanske inte riktigt det man letar efter hos en vän? Även om större delar av 2015 varit på samma sätt så har jag kunnat intala mig själv att det bara är hjärnspöken, även om jag i allt större utsträckning känt mig ensam sen 2013. För så hemsk kan jag ju inte vara. Men just nu funkar inte det heller för var finns de egentliga bevisen för att jag har fel? Människor ljuger och jag är inte immun mot det på något sätt. Jag ljuger också. Jag hatar människor. Vi är den enda arten som besitter förmågan att ljuga. Varför suger vi så mycket? Så mycket tvivel och följande ångest skulle försvinna om vi bara var som alla andra. Jag vet inte ens vad jag försöker säga, jag behöver bara få ur mig detta. Jag orkar inte mer. Studenten är 145 dagar bort, jag kommer med största sannolikhet inte plugga nästa år, jag har ingen aning om vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen och jag kommer förmodligen dö ensam. Jag har ingen livsvision och har fan inte ens nån dröm. Jag orkar inte umgås med människor och jag orkar inte vara ensam. Jag orkar inte känna mig överflödig men ångesten och tvivlet försvinner inte och hur mycket jag än försöker göra saker ändå så blir det inte bättre och jag orkar inte. Vill att saker och ting ska få mening igen. Minns fan knappt hur det är. Allt har typ sett likadant ut sen den 23 juni, platt och monotont. Jag orkar och klarar snart inte mer. Godnatt.

Fortsätter trenden med gamla bilder för jag suger på att ta nya och jag saknar 1D-veckan som satan.

1. Jag känner mig extremt ensam hela tiden, överallt och jag vet verkligen inte vad jag kan göra åt det. Det suger och är sjukt utmattande och allt jag vill göra är att sova 5 månader i sträck men jag kan inte ens somna om nätterna.

2. Jag saknar 1D-veckan så det gör ont i hela mig, det var så jävla fint på alla sätt och vis. De två timmarna de spelade var verkligen ren lycka och som Ida så fint formulerade det så kände man sig fri. Saknar den lyckan och friheten.

3. DET SOM VERKLIGEN INTE FICK FUCKA ÄR DET SOM FUCKAR MEST OCH JAG KOMMER SNART BRYTA IHOP! Vill vara taggad men allt jobbar emot mig så vill helst av allt ställa in hela skiten just nu. Varför är livet emot mig?!

But I know, yes, I know we'll be alright.

Börjar 2016 med att lägga upp en gammal bild från första dagen på Kreta. Chania var fint. 

Hej hallå människor! Jorden har gått ytterligare ett varv runt solen och jag överlevde det åter en gång. Höll bara på att bränna ner två träd och ett hus på köpet men lyckades undvika katastrof. Skål på det va? 

Men vad har hänt sen sist? Inte supermycket men har hängt på bibliotek med Siri och försökt plugga effektivt, fått tag i en kopia av Imaginary Numbers via världens snällaste tjej i Texas, legat på Camillas golv och diskuterat livet med the Maine spelandes i bakgrunden, sett film med Camilla, gått långa promenader med Camilla (varav en i kolmörker med klackskor på snöpudrad is, det var en nära-döden-upplevelse), bakat med Camilla och allmänt umgåtts med henne innan skolan skiljer oss åt igen. Sista terminen innan studenten börjar på måndag och det är så splittrade känslor. Å ena sidan så vill jag bara att det ska vara över så jag slipper träffa alla människor där, slipper gå i de korridorer jag mest förknippar med ångest och bara kan fly härifrån. Men å andra sidan så är jag inte redo att spendera resten av mitt liv i ensamhet för om jag känner mig överflödig nu kan jag inte ens tänka hur illa det kommer bli när alla går vidare med sina liv förutom jag. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen efter den 10e juni. Och det är så jävla läskigt. Är skiträdd att jag kommer sluta upp misslyckad, ensam och gammal och att ingen kommer hitta mig förens efter 5 veckor när mina katter börjat äta upp min döda kropp. Ja det är såna tankar studenten lockar fram hos mig, samtidigt som jag velat få säga hejdå till min skola sen första veckan 2013. Det är mycket förvirrande. Oklart hur detta halvår kommer gå haha, lär vara x antal mentala breakdowns på vägen.

Borde nog sova då jag egentligen ska upp tidigt imorrn för att jobba, gå på möte samt plugga men eftersom jag för en gångs skull fick en full natts sömn förra natten är jag inte sova-trött idag... Jag måste verkligen ta tag i detta men vet inte riktigt hur. Vill egentligen bara se nästa säsong av How To Get Away With Murder och strunta i resten av världen. Jag behöver mer Coliver-scener i mitt liv. Tyckte för övrigt att det var en jättebra idé att avbryta skrivandet här för att skicka iväg två viktiga mejl på engelska nu, undrar om de ens är läsbara eller om min hjärna geggat ihop allt... Återstår att se om jag får svar eller inte! Men ska nog försöka sova ändå, måste vara produktiv imorgon vare sig jag vill eller inte. Detta inlägg mejkade inte sense för fem ören men vem bryr sig? Ha're gött, igelkött.

Om ni undrade vad jag lyssnar på mest just nu.

Vad gjorde du under 2015 som du aldrig gjort förut?

Åkte utomlands ensam, gick på arenakonserter, vandrade på Kreta, åt donuts och skaffade jobb.

Höll du dina nyårslöften och kommer du göra nya för 2016?

Hade inga nyårslöften i år så varken höll eller bröt dem. Vill verkligen ta mer bilder så funderar att ha det som nyårslöfte igen men det gick ju inte direkt bra sist… Nyårslöften är dock en så dum grej, det är bara en ny dag lik alla andra som följer, man kan ändra sig själv och sina vanor vilket som helst av dessa dagar. Varför ska just nyår bli så uppförstorat? 

 

Var det någon som står dig nära som fick barn?

Nope.

 

Var det någon som står dig nära som dog?

Började året med att min gammelmormor, som vi ändå hälsat på och varit rätt mycket hos under min uppväxt, dog så det var ju inte direkt bästa starten på året. Slutet har inte heller varit på topp då flera på pappas sida också gått bort… Det är generellt rätt många som dött i år.

Vilka länder besökte du?

Storbritannien, Norge, Danmark, Tyskland, Schweiz, Belgien, Italien, Frankrike, Monaco och Grekland. Sen var jag även 10 minuter i Österrike för pappa svängde fel med bilen men gick aldrig ur bilen och gjorde något så det gills inte.

 

Vad skulle du vilja ha under 2016 som du saknade under 2015?

En ny the Maine konsert inbokad och en stabilare mental hälsa för börjar tröttna på ständig ångest.

 

Vilka datum från 2015 kommer du aldrig att glömma och varför?

18-20 juni och 22-24 juni på grund av mina och Idas One Direction-relaterade äventyr, seriöst bästa dagarna ever. Saknar det i princip dagligen, vi (eller i alla fall jag) hade så sjukt kul. Vandringsresan på Kreta 18-26 september kommer jag nog också komma ihåg rätt väl dock då det var en så extremt mäktig upplevelse.

 

Vad var din största bedrift i år?

Jag överlevde Kreta och låste bara in mig på toaletten i ren och skär panik två gånger (var stolta!!!),  fick poäng för min sengångarteckning på Fysik 2 kursprovet, lyckades tillslut hitta till London Eye med Siri efter mycket kaos och om och men, lyckades tillsammans med Ida hitta rätt kö i Oslo, kom längst fram på båda 1Dkonserterna samt lyckades bli bff med både Liam och Louis i Gbg lol.

 

Vilket var ditt största misstag?

Jag vet inte, har gjort mycket dumt. Tänker vara tråkig och svara allt övertänkande jag hållit på med, det är ett dumt misstag jag gör rätt ofta.

 

Blev du sjuk eller skadad?

Inte allvarligt i alla fall wiho.

 

Vad var det bästa du köpte?

1Dbiljetterna och den rosa American Candy-vinylen.

 

Vems handlingar förtjänar beröm?

Jag svarade Harry Styles här förra året och tänker typ göra det igen för han verkar vara en väldigt trevlig ung man som visar alla stor respekt och gör det som är rätt. Han verkar typ vara god rätt igenom. Lovar att han är en ängel, det seriöst sken om honom i Oslo.

 

Vems handlingar har gjort dig bestört?

Rätt mångas tbh, känns dock elakt att nämna namn.

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Konserter och allt kring dem som mat, resa, boende samt CD-skivor och vinyler.

 

Vad gjorde dig riktigt, riktigt, riktigt förväntansfull?

1D-veckan, jag seriöst taggade i 130 dagar och har knappt taggat något annat sen dess.

 

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2015?

Kan jag svara One Directions kompletta diskografi? Nej men typ Where Do Broken Hearts Go, Girl Almighty och Drag Me Down av 1D (i princip hela Four dock), Get Over It av McBusted, Nån Gång av Ulrik Munther och Miles Away av the Maine.

 

Jämfört med den här tiden förra året, är du: 
a) gladare eller ledsnare? Gladare men mer ångestig och lägre toleranströskel för mänsklig kontakt.
b) tjockare eller smalare? Tjockare :(
c) rikare eller fattigare? Fattigare :(

 

Vad önskar du att du hade gjort mer än vad du gjorde?

Gått på konserter, jobbat, tränat, rest och umgåtts med bra vänner.

 

Vad önskar du att du hade gjort mindre än vad du gjorde?

Gråtit, mindre ångest, mindre övertänkande och mindre skolstress.

 

Hur spenderade du julen?

Med att öppna klappar och äta god mat (för jag lyckades införa fetaost på julbordet) tillsammans med familjen, farmor, farbror och morbror.

 

Blev du kär under 2015?

Nej, inte i år heller. Om vi frånser söndercrushandet på Jack Falahee den senaste tiden hehehe.

 

Vilket var ditt favoritprogram på tv?

Vänner, forever and always. Blev dock halvt uppslukad av How To Get Away With Murder också (coliver är mitt otp).

 

Hatar du någon nu som du inte hatade denna tid förra året?

Nää inte direkt, eller jo W*****, men annars är det rätt lika. Graden av avsky kan dock ha stigit på vissa gamla offer…

 

Vilken var den bästa boken du läste?

Alltså looooool men tror den enda boken jag läste ut var 1Dbiografin så måste nog säga den? Guu vad stelt. Kom dessutom på att jag nog i något svagt ögonblick sa att mitt nyårslöfte för 2015 skulle vara att läsa ut minst tre böcker, det gick ju åt skogen.

 

Bästa musikaliska upptäckten?

One Direction obsessionen eskalerade i år men tekniskt sett så började jag ju lyssna på dem förra året så det gills väl inte. Samma sak med State Champs, Pvris och The Technicolors. Tänker svara Beach Weather istället då, så grattis Nick; du är min årets bästa musikaliska upptäckt två år i rad! Deras EP What a Drag är dock superb och jag har blivit fett tajt med basisten (aka vi snapar ibland) så de är najsss.

 

Vad ville du ha som du fick?

En vinylspelare.

 

Vad ville du ha som du inte fick?

En resa till San Francisco.

 

Vilken var din favorit av filmerna som kom ut i år?

Jag är så jävla dålig på filmer för jag är så extremt dålig på att se dem, jag har seriöst varit på bio en gång detta år och det var för att se sista Hungerspelen. Har inte direkt så mycket annat att välja på än just den filmen heller, så Mockingjay pt II. Ska dock börja 2016 med att se nya Star Wars så håller tummarna för den!

 

Vad var det som gjorde ditt år omätligt mycket mer tillfredsställande?

One Direction veckan, One Direction, the Maine. :)))

 

Hur skulle du beskriva ditt personliga modekoncept under 2015?

”jag-tog-det-som-låg-högst-upp-i-korgen-med-ovikt-ren-tvätt” eller uteliggare 2.0 igen.

 

Vad stoppade dig från att bli galen?

One Direction och the Maine. Som vanligt.

 

Vilken kändis/offentlig person "did you fancy the most"?

John Cornelius O’Callaghan V, forever and always. Men Niall Horan är också i topp, tätt följd av Harry Styles. Jag är 1D-trash, låt mig vara. 

 

Vilken politisk fråga rörde dig mest?

Jag suger för har noll koll men antar flyktingfrågan.

 

Vem saknade du?

Saknade Natta där i början när vi slutade umgås men annars så är det typ ingen speciell.

 

Berätta en värdefull livsläxa som du lärt dig under 2015.

Sluta! Lägga! Din! Lycka! I! Andras! Händer! För! Det! Kommer! Gå! Åt! Helvete! Samt att saker som inte är kaktusar inte ser ut som kaktusar (tack Ida) och att jag fan klarar mer än jag tror.

 

Citera en låtrad som summerar ditt år.

I’m not looking to be found, just want to feel unlost (eller klassikern ”let me touch you where your heart is”).

Det är jullov vilket bara kan betyda en enda sak - det som redan var tungt är plötsligt tusen gånger tyngre, jag sover bara när jag däckar av utmattning och the Maine är det enda som faktiskt betyder något.

     I nästan fyra veckors tid nu så har jag haft ett skrik fast inom mig. Ett AAAAAAAAAAH som inte går att få ut, hur mycket jag än försöker. Ett skrik som tar upp vad som känns som fysisk plats inuti mig, som sitter som en klump i halsen, grenar sig ner genom bröstet och slår rot i magen. Som får mig att må illa, gråta floder och vilja slita av håret i ren frustration. Skriket kommer inte ut. Det får mig att känna mig fångad i min egen kropp, det får mig att känna mig ännu mer ensam och det får mig att känna mig kvävd. Men det absolut värsta är när det tilltar i styrka, när skriket blir högre, och jag inte har någonstans att gömma mig. När jag sitter på bussen, när jag är i skolan, när jag är med vänner. Och allt jag vill göra är att lägga mig i en boll på golvet, sjungandes och hållandes för öronen för att stänga ute skriket som inte ens hörs. Men det går inte. Och hur mycket jag än försöker så går det inte att förklara på något annat sätt än detta. Ett ständigt skrik som sitter fast i kroppen och fuckar upp allt.

Jag försöker btw få tag i ett ex av The Maines EP Imaginary Numbers för det var när den släpptes som the Maine gick från att vara mitt favoritband till att vara viktigaste bandet i världen. Om någon som läser detta mot största förmodan har en kopia de inte använder/vill bli av med/har en extra som de vill sälja för ett rimligt pris så pls, kommentera med din mejl här. Jag kommer vara dig evigt tacksam.