Pioneer-the Maine kommer alltid vara det absolut finaste jag vet.

...where everybody knows your name, and they're smiling.

Det enda som saknas i denna bild är Ida :(

Detta har ändå varit en rätt fin helg. 

I fredags var det som många nog vet mösspåtagning. Hela dagen var mest en lång väntan på att klockan skulle slå 14.30 och när den väl gjorde det så samlades alla skolans treor ute på baksidan av skolan i solskenet och lyssnade på sång från kören + musikarna, några höll tal och sen sjöng vi studentsången. Eller, de som kunde studentsången sjöng den, vi som inte kunde den fejkade det (rabarberpaj, rabarberpaj, vattenmelon, rabarberpaj) och sedan gick hela skolan i samlad trupp till Mosebacke. Satt där i någon timme eller så och pratade innan Lisa behövde gå, då började i princip vi andra röra på oss också och det slutade med att jag, Gustaf och Johanna satt på McDonalds vid slussen och diskuterade livet. Studenten är läskig. Vill inte att saker och ting ska förändras mellan oss, vilket förmodligen bottnar i att jag är självisk och inte vill bli lämnad ensam... heh. I vilket fall som så krampade min mage konstant under hela denna tid och jag ville mest slänga mig på golvet och grina så drog hem, tog en Alvedon och en powernap och runt 21 tog jag tag i mitt liv igen och gick för att mötta upp Camilla. Vi promenerade i lugn takt hem mot Fredrik där vi sedan spenderade hela kvällen och natten med att spela Cards Against Humanity och prata vilket var mycket trevligt. Fick dessutom bekräftat att jag är asrolig för jag vann överlägset mohahaha. 

I lördags så låg jag i princip och stirrade upp i taket hela dagen och var sur och ledsen. Allt kändes helt åt helvete och jag ville inte göra någonting annat än att somna om och sova bort hela dagen. Men eftersom det var Valborg så skulle vi ha folk som kom över, däribland mina kusiner så fick klä på mig, hjälpa till att städa och fixa mat. När det väl begav sig var det rätt trevligt, maten var god och grillsäsongen är nu officiellt igång. Men det bästa hade inte kommit än utan det kom när jag efter middagen drog mig mot Gustaf och mötte upp honom, Ida och Johanna för att spendera Valborg med dem. Efter lite om och men hittade vi en brasa och alltså... Det var så otroligt kul, alla spärrar släppte och vi gjorde så mycket saker jag inte riktigt förstår nu och vi hade verkligen såååå kuuuuul haha. Som när vi av någon anledning ställde oss och gjorde en kram-ring, planerade mord högt bland folk, började filma och fota marken samt skrek hela "jag vill vara din, Margareta" från tårna. Efter ett tag stod vi rätt ensamma vid elden haha. Väntade på fyrverkerierna och efter att vi sett dem drog vi under sång och skratt hem till Gustaf för att se film. Vi hann visserligen inte klart innan sista bussen för Johanna gick men det var mys ändååå. Vi gick till pendeln under skriksång och min hals har inte varit sig lik idag men det var det så värt. De två Valborgarna jag firat med dessa människor har varit de roligaste by far och jag skrattade nästintill konstant igår. Jag gillar er. Hoppas ni vet det.

I'm ashamed of feeling down now
'Cause we're the people we've been waiting on
All we needed were some good friends
And a song to sing a long
With voices yelling in the front room
No one could tell us keep it down
So we all just kept it loud, and tried to wake the entire town

Vill bo bland blommor och blad. Blir så fridfull. När jag flyttat hemifrån och fått en stabil ekonomi ska jag fan fullfölja min vision om att köpa snittblommor varje vecka.

Efter matte5kursprovet i fredags drog först jag, Lisa, Anna, Johanna, Ida och Erika runt på stan för en misslyckad shoppingrunda. Efter ett tag ersatte vi Erika med Gustaf och drog efter många om och men och skrik på Ida till Ulriksdals slottsträdgårdar och shoppade krukväxter med desto större framgång. Johanna har ett bonsaiträd nu, det är lite kul. Efter det spenderade vi resten av kvällen hemna hos Ida med mat och skratt. Allt är så jävla mycket roligare efter mattekursprov, det är det enda dåliga med att man inte har det oftare.

Om någon btw har tips på hur man blir snabbt rik, hmu för jag har börjat tvivla på min förmåga att jobba ihop tillräckligt med pengar för att genomföra min jävla vandringsresa. Kan bero på att allt känns så jävla hopplöst just nu då jag är så extreeeemt skoltrött och det färgar av sig på resten av livet men ändå. Får spara varenda slant från sommarjobbet och sluta köpa skitsaker för vanliga lönen. Vill verkligen bli ett med naturen och se coola stenar haha... I värsta fall får jag väl åka till Gotland och titta på Gustafs levande stenar alternativt köpa egna samt krama ett träd på vägen. Men det låter inte lika kul...

Vad jag lyssnar på när jag inte lyssnar på Love Yourself covern.

Inte min favoritcover de gjort (host with a little help from my friends host) men fyfan vad bra detta band är på covers. Fyfan vad bra detta band är rent generellt. Lyssna och njut.

Tjo!

   Återsåg Pvris efter inte alltför många månader nu i söndags och kan sammanfatta det med fan vad de är bra och helvete vad jag är kär i Lynn. Eftersom jag och Siri börjar bli gamla och tråkiga så köade vi inte och vi tog oss även upp på läktaren för att kunna se for real men det var najs och de var minst lika bra som förra gången och Lynn var lika otroligt vacker och fin på detta avstånd som från golvet. Kan inte bestämma mig för om jag vill vara henne eller dejta henne... I vilket fall som var det en bra spelning, Lynn och Alex körde lite låtar ensamma utan Brian men man såg honom smyga omkring bredvid scen ändå och även om jag gillade det bättre när Lynn sjöng refrängen i Holy själv utan att leja över det på publiken så var det trevligt att höra den live igen och även höra You and I live för första gången. 
   Efteråt började vi gå mot tvärbanan men kom av någon anledning på att vi skulle gå förbi turnébussen för hey, varför inte? Det slutade med att vi stod där i över två och en halv timme i kylan och regnet och väntade med några andra, jag sjöng och dansa och Siri skämdes för mig men så kan det va. I vilken fall som så var det värt det i slutändan för när vi droppat från 40 pers till sju kom bandet finally ut från Fryshuset och Lynn och Brian kom och hälsade på oss, snackade en stund och signerade saker. Och alltså... jag är kär i Lynn... pls send help... Hon var typ tusen gånger vackrare på nära håll och även utan smink ville jag typ börja grina. Hon var så extremt snäll och trevlig och fin och söt och waaah. Brian var trevlig han med haha. Men tillslut gav de oss alla sju varsin varm kram och order om att åka hem och sova så då drog vi oss, stod och snacka med några av de andra medan vi väntade på tvären och sen splittrade vi på oss. Och jag har inte kunnat sluta tänka på Lynn sen dess haha. Jag vettefan vad som hände, men jag har haft Lynns uppmärksamhet riktad mot mig samt fått en kram (John O'Callaghan har fått konkurrens om bästa bandmedlemsmötet haha) och det var najs. Pvris är najs.

   Deluxeversionen av deras album White Noise kommer btw ut den 22a, ni kan ju lyssna på den då och tills dess hålla till godo med den vanliga versionen av albumet. Pvris är najs och Lynn och Brian är najs och ni är också najs om ni lyssnar på dem.

Nu ska jag sova inför svenska 3 nationella imorrn, hopefully lyckas jag få ut Lynn ur huvudet tills dess. Vi hörs!

Eftersom jag helt glömde att ta en enda bild så får la denna duga...

Tjo! Igår var det dagen vi alla väntat på så länge, det var studentskivedags! Började med att jag trodde jag skulle dö i skolan på grund av helvetes-historia-seminarium men jag överlevde och sen gick resten av dagen som i dimma för ???? studentskiva ???? Wut???? Ajja, efter skolan så drog jag, Ida och Gustaf för att köpa lösögonfransar åt mig och Ida. Det resulterade för övrigt i att jag och Ida stod och skrek vid slussen för att the Vamps släppte Sverige-datum, vilket är en intressant reaktion för jag tycker inte ens de är särskilt bra... men men, kan bli kul ändå! Vi lyckades tillslut få tag på våra ögonfransar och då drog vi hem till Anna där vi lalla runt ett tag innan vi började fixa oss. Johanna och Lisa kom och joinade oss efter ett tag och när klockan började närma sig 19 började vi i samlad trupp röra oss mot Ett Ställe Södermalm, där skivan skulle äga rum! Blickarna från folk var många med vafan gör det? Temat var 1900-talet så vi kom gåendes som både 10-, 50-, 60- och 70-tal och alltså, Gustafs utklädnad kan vara något av det bästa jag varit med om. Började le varje gång jag tittade på honom, så jävla bra. Annas var också asrolig. 

Väl på plats mötte vi upp med resten av klassen och skrattade åt varandras outfits, drack fördrinkar och inväntade middagen. Klassens rimgrupp hade gjort jättefina långa rim till alla, middagen var god, sällskapet var trevligt, lärarna höll tal och dansade, och snart var klockan 22.30 och efterinsläppet började. Camilla, Fredrik, Siri och Linnéa kom och efter att jag snott Fredriks värktabletter drog vi ut på dansgolvet. Hade verkligen askul, hela kvällen var jätterolig (speciellt de där 10 minuterna när jag och Gustaf båda tappat rösterna och stod och "skrek" på varandra med röster som gick upp och ner i tonläge konstant) och även när folk började droppa av fortsatte vi ha kul. Jag, Camilla, Lisa och Johanna drog inte långt innan stängning och hade det inte varit för att de gått över till att endast spela skittråkig musik hade vi nog stannat de sista minuterna också. Men är glad att det blev så pass lyckat ändå, känns fint med tanke hur dåligt jag mådde innan. Evigt tacksam Freddo för att han hjälpte mig att bli av med både huvudvärk och magont, för fan var kul jag hade efter det. Jag gillar mina kompisar. Och nu är det bara mindre än två månader till studenten, helt jävla sjukt... Känns helt surrealistiskt. 

Jag har haft min studentskiva? Hur gick det ens till? Vad gör man nu? Förstår ingenting... 

Idag känns ingenting värt någonting alls. Hela dagen har spenderats med tårar i ögonen och gråten i halsen och det känns bara extremt tungt just nu. Så bestämde mig för att hoppa 3 år bak i tiden och lyssna på All Time Low inför nya videosläppet, vilket resulterade i att jag hoppade omkring i halva huset, dansandes och sjungandes. För All Time Low.

Jag må snacka mycket skit om All Time Low, kanske inte nödvändigtvis in public men I do. Tycker de har blivit lite onödigt mycket hyllade och att lite för många tidningar och kritiker är lite för positiva till dem. Don't get me wrong, jag gillar dem verkligen MEN tycker att de kanske har trampat på samma ställe lite för länge nu men få saker känns fan mer hemma än vad dem gör. Jag har sett dem tre gånger (varav den senaste var över ett år sedan sos send help mitt hjärta blöder) och det är fan något av det bästa som finns. Här snackar vi verkligen ett band där jag kan vartenda lilla ord i varenda lilla sång, oavsett ifall jag gillar den eller inte. Jag kanske inte lyssnar på eller gillar dem på samma sätt som för några år sen men hur man än vänder och vrider på det så kommer de alltid betyda något speciellt för mig och I will not rest innan jag träffat dem allihopa och fått krama samt tacka dem personligen. 

Men musikvideon! Den är filmad i London. I februari. Jag var på typ alla de där platserna. I London. I februari. Men eftersom de är svin så var de vid t.ex Big Ben en dag efter mig :)))))) tack för den liksom. Gillade för övrigt idén i videon men tycker kanske upplägget hade kunnat se lite annorlunda ut så de inte snackade över eller avbröt musiken för jag hatar sånt... men den var fin ändå. Dock bidrog videon bara till att jag saknar London ännu mer än tidigare och detsamma gäller All Time Low. Jag saknar dem. Vissa saker kommer vara med en resten av livet och jag tror verkligen att All Time Low är just något sådant. Kommer aldrig ångra den där natten som 13-åring då jag bestämde mig för att hitta ett nytt favoritband för utan dem hade min musiksmak sett så annorlunda ut, jag hade aldrig börjat prata med vare sig Elina eller Livia och jag hade inte upptäckt the Maine. Rätt mycket hade förmodligen varit rätt annorlunda. This ride is a wild one och jag är glad att de varit med mig på färden i nästan 6 år nu. Tack för att ni känns som hemma. 

Försöker fylla i den nya digitala tidsrapporten till jobbet men det går inget bra så gav upp. Har helt tappat konceptet för tid då mina timmar tog slut relativt tidigt mars månad så har fått jobba på andra håll och kanter, känns som år sedan jag faktiskt gjorde det jag är anställd för. Men men, har iallafall dragit in lite cash... och nästa helg drar det igång med de nya timmarna igen! Och Gröna Lund öppnar den 23e!! Så lär most likely dra dit då. Vet verkligen inte vart jag ville komma med detta men då vet ni det...

I fredags när Linnéa skjutsade hem mig snackade vi om framtiden. Den är läskig. Vad ska man göra, hur ska man göra det, när ska man göra det och framförallt med vilka ska man göra det. Kändes skönt att snacka med någon som både tänkte och kände ungefär vad jag tänker och känner också, på flera plan. Borde ta mig i kragen och snacka mer med Linnéa, hon är trevlig och smart på livet, och om vi inte anstränger oss finns risken att vi inte ses alls när Siri har åkt. Och det vore faktiskt väldigt synd. 

Fick för övrigt mitt egna lilla the Maine av Siri och Linnéa, hade de inte varit i ett band hade de tydligen varit astronauter. Och eftersom min lillasyster skrek av chock när hon såg att min the Maine-spellista nästan var 7.5 timmar lång så är den nu 9.25 timmar lång för det kändes som det enda vettiga.

Har lite smått (läs: extremt stor) kris över hur de kommande 3 veckorna ska kunna gå ihop utan att jag går under på kuppen men jag har klarat det förut så jag får väl försöka klara det igen. Känns bara extra jobbigt när motivationen trutar och man redan halvt gett upp men det SKA gå. Får skita i att plugga mer till högskoleprovet och försöka kirra det i höst istället, även om jag kommer bli sjuuuukt besviken ifall jag inte förbättrar mig från förra gången då jag kommer spendera hela min födelsedag med att skriva skiten. 

På tal om min födelsedag så har jag kommit fram till att den bästa födelsedagen jag haft sen jag blev tonåring var min 16-årsdag. Dels för att jag fick bråvalla-biljett i present och FINALLY skulle få se All Time Low live för första gången men också för att Carro och Natta var väldigt bra på att fira mig. Ok, vi kanske bara satt på någon random persons uppfart och åt nutellafondanter till lunch men det var fint och jag var glad och jag kände mig uppskattad av människor jag uppskattar. Spenderade hela eftermiddagen med Natta på berget sen och idk, kände mig bara uppskattad den dagen och det var najs.

Vet fortfarande inte riktigt vad jag ska ha på mig på skivan och börjar bli rätt stressad över det också. Pendlar mellan 20-tal och 60-tal, vi får väl se vad jag får tag i som matchar kläderna jag har. Borde klippa mig innan dess också, men oklart om det kommer finnas tid för det. Måste även börja leta studentklänning for real nu, känns också rätt jobbigt även om det inte är hälften så brådskande. 

Insåg dessutom att jag kommer grina så sjukt mycket om jag har mens på studenten för mensvärk är så brutalt jävla smärtsamt. Har haft så jävla ont hela dagen idag att jag trots flera alvedon, värmekudde och varma duschar varken kunnat stå, sitta eller ligga ner utan att vrida mig i smärta. Det är verkligen helt otroligt hur något så litet som en äggcell kan ge upphov till så mycket ont. Diskuterade detta med Johanna här om dagen och jinxade väl antagligen mig själv.

På tal om Johanna så måste vi åka och köpa plantor efter matte5-nationella för hon behöver lära sig att ta ansvar och jag har försatt mig i en situation där min keramiklärare tror att jag är expert på sliderankor. Jag vet egentligen inte ens vad det är. Vi fick i uppgift att utforma en kruka efter en speciell växt och eftersom jag är så #hipster och inte ville välja kaktus för att alla andra gjorde det googlade jag lite diskret fram nån rolig växt under bordet. Tyvärr hade min lärare aldrig hört talats om sliderankor innan så jag fick humbuga ihop svar på följdfrågorna och lät uppenbarligen rätt säker på min sak. Jag tror aldrig jag sett en sån växt i verkligheten innan... 

Har dessutom kommit fram till att jag vill gå i min morfars fotspår efter att jag flyttat hemifrån, fått stabil ekonomi och köpt massa porslin. Han odlar tomater. Han älskar sina tomater. Han brukar fixa tomatvakt när han åker ifrån dem. Och han är så glad och stolt över de där tomaterna att man blir glad av att se det. Det verkar rätt fridfullt med plantor, lite meditativt att ta hand om de liksom. Ska börja med sånt när jag fått någorlunda kontroll över mitt liv. Och efter att jag har kommit hem från Arizona för jag kommer för alltid vara djupt besviken om den resan inte blir av under mitt sabbatsår. 

Tror det var allt jag hade på hjärtat. Hejdå.